onsdag 19 augusti 2015

Hantering av problemskapande beteende

Hej!

Efter en härlig sommarledighet fick vi (personalen på Essviks skola) möjlighet att gå på en riktigt intressant, lärorik och underhållande studiedag. Leg. psykolog Bo Hejlskov berättade om hur vi kan lära oss förstå och hantera problemskapande beteenden hos barn. 

Problemskapande beteende är ofta ett direkt resultat av en känslomässig reaktion som ångest, frustration, vrede, förvirring eller glädje. De flesta barn kan identifiera känslan, medan andra har svårigheter med att förstå och urskilja sin egen och andras känslor vilket leder till frustration och förvirring. De har svårt att hitta bra handlingsmöjligheter som istället kan leda till ilska, kanske spottar, sparkar, hotar mm för att skapa plats omkring sig. Barn som har svårt att ändra inställning, svårt med förändringar får ofta ångest av situationen, vilket innebär att de vägrar, för de ser inget annat alternativ.    

Bo Hejlskov menar att den bästa styrande principen för att minska och dämpa problemskapande beteende är att hålla känslointensiteten låg, inte bli arg, upprörd och använda en hög röst, för känslor smittar. I praktiken kan man tänka på:
  • Gå två steg baklänges - fysisk närhet ökar känslointensiteten.
  • Skäll inte, ge lugna anvisningar hur barnet ska göra.
  • Var inte dominerande med hjälp av kroppsspråk.
  • Sitt gärna ner.
  • Låt barnet få dra sig undan
  • Tala lugnt och dämpat.
  • Få bort andra barn om ett barn är i affekt.
  • Skifta personal om du upplever att du påverkar situationen negativt.
  • Ge tid och var inställd på att ett nej oftast betyder: "Ge mig 10 min".
  • När barnet håller fast vid en idé - avled eller ge andra valmöjligheter.
  • Kom ihåg att det aldrig är för sent att ge upp - backa från ett krav innan du tappar ansiktet.
Enligt Bo Hejlskov säger forskning att fysisk fasthållning är direkt framprovocerat av personal i kravsituationer. Om en fasthållning måste göras, bör den vara i högst 20 sekunder, som följs av en avledningsmanöver. Sedan är det av stor vikt att vi vuxna tar ansvaret att vid en senare tidpunkt prata igenom händelsen, och ta ansvaret för ett fortsatt tryggt samarbete. 

Nog för denna gång, Maggi och Marie :)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar